Västsahara är inte bara de västra delarna av Saharaöknen, sanddyner, beduiner och kameler. Västsahara är ett land som levt under ockupationsmakten Marockos förtryck i över 30 år. Trots detta skakar de flesta ovetande på huvudet när man frågar om Västsahara-konflikten, som tycks ligga i ständig mediaskugga.
I veckan träffade representanter från Centerstudenter tillsammans med Centerpartiets Internationella Stiftelse och Centerpartiets Ungdomsförbund en grupp unga västsaharier för att prata om situationen i landet och om vad Centerpartiet och Sverige kan göra för att hjälpa dem i sin kamp för frihet och självbestämmande.
Spanien koloniserade de västsahariska områdena på sent 1800-tal och de gjordes till en officiell spansk provins under Francos regim på 1930-talet. Framåt 70-talet i och med General Francos död, tog västsaharisk nationalism fart och moståndsrörelsen Frente Popular de Liberación de Saguía el Hamra y Río de Oro (Polisario) etablerades av västsaharier som ville ha sitt land tillbaka.
FN’s deklaration om kolonialsystemets avskaffande tvingade Spanien att gå med på en folkomrästning där Västsaharas befolkning själva skulle få avgöra om de ville bli självständiga. Men i samband med att man började sammanställa röstlängden satte Marocko käppar i hjulet och hävdade historiskt anspråk på det västsahariska territoriet. Det hela togs till International Court of Justice i Haag, där Marocko fick fel och västsaharariernas rätt till folkomröstning återigen framhölls.
1975 marcherade marockanska soldater in på västsahariskt territorium och tvingade till sig största delen av området av Spanien. Som reaktion proklamerade Polisario året efter den Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken (SADR) självständig. Marockos vedergällning blev en 250 mil lång försvarsmur byggd av sten och sand som patrulleras av soldater på den västra sidan, medan Polisario håller den östra sidan. Öppna strider pågick fram tills FNs ingripande 1991, vilket skulle leda till att den utsatta folkomröstningen äntligen tog plats. Till denna dag har röstlängden ännu inte kunnat fastställas och inte heller vad det är man ska rösta om. Marocko vill att Västsahara ska kunna välja endast mellan att bli en autonom marockansk provins eller förbli marockanskt, medan polisario kräver att en folkomröstning även ska rösta om total självständighet.
Idag har många förlorat hoppet om att en folkomröstning någonsin kommer genomföras. Fler och fler marockaner flyttar in på de ockuperade områdena, som också mjölkas på stora mineralfyndigheter som säljs för Marockos räkning. En av de stora frågorna de senaste åren har varit EUs fiskeavtal med Marocko. I avtalet står det att europeiska båtar får fiska på allt vatten under marockansk suveränitet och jurisdiktion, vilket har lett till att Västsaharas fiskrika vatten blivit hårt ansatta av europeiska fiskeföretag. Centerpartiet har aktivt tagit avstånd från detta fiskeavtal genom exempelvis Lena Ek och Eskil Erlandsson och Sverige var ett av de få länder som röstade emot en förnyelse av avtalet, som trots det gick igenom i våras.
Det är oklart hur stor den västsahariska befolkningen är, eftersom många av dem är nomader. Men ungefär hälften av befolkningen beräknas bo utanför landets gränser i flyktinglägren i Tindouf, Algeriet. Polisario har här satt upp sitt egna parlament och styr på så vis över de ca 170 000 saharawier som lever där. Förhållanden i lägren är mycket svåra och invånarna kräver ständigt bistånd från omvärlden för att överleva. Trots att Västsaharas landsområde är rikt på flera naturresurser, så kommer dessa inte befolkningen till gagn.
Det västsaharierna begär är rätten att själva bestämma över sitt eget öde. En rättighet som FN och ICJ bedömer att de har, men som inte uppfylls så länge Marocko inte möter motstånd från övriga världen. Vi kan hjälpa till genom att berätta om Västsahara, genom att stå upp för folkrätten och genom att utöva påtryckningar på Marockos förtryckande regim. I Centerpartiet bryr vi oss om Västsahara, men det är även vår skyldighet att ge andra en chans att bry sig.
